70-talet var som vi alla vet rockoperans årtionde, med The Who och Pink Floyd som de mest inflyteserika utövarna av denna konstform. Nu har The Decemberists anammat detta format genom sin senaste skiva "The Hazards of Love", och Klubb Folke kan inget annat än att av sig hatten då de klarar av detta med bravur.
Långa partier med tungt sväng i Jethro Tulls anda varvas med mer nedtonade avsnitt där Colin Meloys stämma får fritt spelrum tillsammans med vackra gitarrackompanjemang. Shara Worden gästar och sjunger partierna tillhörande drottningen ("The Queen") och hennes Kate Bush-aktiga stämma ger albumet ytterligare en njutbar dimension.
Det är svårt att lyfta ut ett särskilt spår ur denna solida helhet. Dock når ensemblen i det närmaste Baba O'Rileyska höjder i "Annan Water", något som naturligtvis Klubb Folke känner väldigt starkt inför.
Skivan finns att avnjuta på Spotify.
torsdag 7 maj 2009
Stockholm är en livlös plats när du inte är här
Ingen hade nog anat att ett av de allra starkaste albumen 2009 (ja, jag vågar påstå det redan nu) skulle vara den perfekta blandningen av Spacemen 3 och Georg Riedel. Christopher Sanders från [ingenting] solodebuterar med besked och ger oss en samling popsånger som når drömska höjder med hjälp, ursäkta ett slitet uttryck, en svävande produktion där de små melodierna och bruset samsas om uppmärksamheten på ett mycket välavvägt sätt.
Versionen av "Äppelöga" (som vi redan bekantat oss med via Anna Järvinens "Man var bland molnen") är utdragen på ett sådant sätt att man vill att den aldrig skall ta slut. "Mors lilla lathund" är en mästerlig crossover mellan en klassisk barnvisa och en gitarrslinga gjord av sten. Och så fortsätter det, aningen spretigt med inslag både av folkrock såväl som av de mer progressiva rockbanden som verkade på de brittiska öarna under 90-talet. Hela tiden hålls dock en tydlig linje med ett väl genomarbetat textmässigt uttryck.
Seså, gå till hans myspace och övertygas. Och Köp. Sedan. Skivan. Jag är osäker på distrubition men den finns i alla fall på Pet Sounds Records.
Versionen av "Äppelöga" (som vi redan bekantat oss med via Anna Järvinens "Man var bland molnen") är utdragen på ett sådant sätt att man vill att den aldrig skall ta slut. "Mors lilla lathund" är en mästerlig crossover mellan en klassisk barnvisa och en gitarrslinga gjord av sten. Och så fortsätter det, aningen spretigt med inslag både av folkrock såväl som av de mer progressiva rockbanden som verkade på de brittiska öarna under 90-talet. Hela tiden hålls dock en tydlig linje med ett väl genomarbetat textmässigt uttryck.
Seså, gå till hans myspace och övertygas. Och Köp. Sedan. Skivan. Jag är osäker på distrubition men den finns i alla fall på Pet Sounds Records.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)