KLUBB FOLKE KOMMER ATT BESÖKA: ROGER WOOTTON OCH PIU

ARRANGÖR: MELLO CLUB
DATUM: DEN 4 OCH 5 DECEMBER
PLATS: CAFÉ EDENBORG (GAMLA STAN)
TID: FRÅN KL. 19.00

MISSA INTE TILLFÄLLET ATT FÅ UPPLEVA TVÅ SANNA ACIDFOLK-AKTER, NÄMLIGEN BRITTISKA COMUS FRONTMAN ROGER WOOTTON SAMT DET SVENSKA BANDET PIU.

KLUBB FOLKE BESÖKER: DUNGEN

I Metro stod det att läsa i veckan att The Soundtrack of Our Lives sångare Ebbot Lundberg har för avsikt att ge sin 95-åriga farmor ett exemplar av Dungens transparenta vinylskiva i julklapp. En gentil tanke som Klubb Folke tror garanterat kommer få änglarna att landa, vem skulle inte bli glad för en sådan hård och svängande kvalitetsklapp?!

För Dungen svänger det om, något som Klubb Folke fick äran att erfara på fredagens spelning med bandet på det nyöppnade Strand (fd Streets lokaler) vid Hornstull. En väl genomförd spelning trots publikens aningen strama gensvar gentemot bandets ös på scen (publiken borde kunna ge mer med tanke på hur pass sällan Dungen är på besök i huvudstaden). Och fyra skivor har det hunnit bli så det finns en hyfsad repertoar att plocka guldkorn ur. Inte minst låten Mina damer och fasaner från senaste plattan.

Dungens musik utgör en väv med spridda influenser från nordisk ”progg”, brittisk progressiv / acid folkrock och tysk kraut. Allt med en touch av ett melankoliskt vemod. Reine Fiskes fuzzade gitarrspel tillsammans med Gustavs spröda och gungande sång skapar ett unikt sound som saknar motstycke i svenskt samtida musikutbud. Klubb Folke ställer sig frågan vad som skulle hända med bandets karriär om Dungen framförde en del alster på engelska i stället?

FOLKTUBE: HÅKAN HELLSTRÖM

Inför släppet av nya skivan tidigare outade Håkan Hellström att han gillade Fleet Foxes. Det stod också klart att Åhlunds produktion av albumet "Försent för Edelweiss" hade klara influenser av exempelvis Canned Heat och tidiga Status Quo. Detta var naturligtvis något som uppskattades av Klubb Folke.

De höga förväntningarna infriades och albumet visade sig innehålla några av Håkan Hellströms allra starkaste låtar någonsin.

Klippet ovan involverar, vad Klubb Folke förstår, delar av personalen på Håkans favorit bland Göteborgs musikaffärer. Samt Daniel Gilbert i rullstol. De framför titelspåret "Försent för Edelweiss" på ett hjärtskärande sätt.

BELLE AND SEBASTIAN - THE BBC SESSIONS

Belle and Sebastian har på senare år dragit mer åt renodlad pop och därmed lämnat mer och mer av de tidiga folkinfluenserna bakom sig. (Kanske var det Isobel Cambell som tog dessa med sig när hon släppte två påtagligt naturromantiska och acidfolkflirtande soloalbum under namnet The Gentle Waves, för att senare lämna bandet helt 2002?). Utveckling är naturligtvis inget fel i sig, men det är hur som helst Belle and Sebastians allra tidigaste alster som ligger Klubb Folke närmast. Därför är det med stor nyfikenhet som Klubb Folke tar sig an nyligen släppta "BBC Sessions" från Glasgows finaste.

Denna samling innehåller radiospelningar från 1996 fram till 2001 samt en livespelning från Belfast daterad december 2001. Det som sticker ut efter en första genomlyssning är en tämligen hård version av "Judy and the dream of horses" med en malande elgitarr och en skrikig Hammond-slinga. Det är också svårt att värja sig för den medryckande liveversionen av "The boy with the Arab Strap" från konserten i Belfast. Fantastiskt arrangerad med en instrumental sekvens (cirka 2:20 in i låten) som på ett mästerligt sätt involverar piano, orgel och flöjt. De lyckas med andra ord göra en av musikhistoriens bästa låtar rättvis i ett livesammanhang.

Ett minus är att avslutande "Legal Man" känns väldigt naken utan sitar.

Klubb Folke befarar att Belle and Sebastian aldrig igen kommer låta lika mycket Love som de gjorde på "Dog on Wheels"-EPn, aldrig heller lika avskalat, i det närmaste sakralt vackra som på "We rule the school" från debuten Tigermilk. Därför är en samling som fokuserar på deras tidiga karriär mycket välkommen!

KLUBB FOLKE BESÖKER: MGMT

När man köpte den amerikanska utgåvan av MGMTs vita vinylsingel med spåren Time To Pretend och Weekend Wars (BBC Radio 1 Session) så fick man ett par 3D-glasögon med på köpet för att kunna njuta subtila effekter i Time To Pretend-videon. Klubb Folke kan dock intyga att glasögonen även fungerade utmärkt att beskåda MGMTs fredagsspelning på Debaser Medis med.

Eget PA och kravallstaket inne i lokalen är tydliga tecken på att bandet nu har klivit över tröskeln från att vara ett halvokänt indieband till att kategoriseras som ett major label-band. Men trots denna (naturliga) transformation för ett band av MGMTs dignitet så har ändå känslan av klubb och närhet bestått. Huruvida det beror på glasögonen eller ej är dock svårt att säga eftersom Klubb Folke bar dem på under hela tillställningen. Men att döma av publikens euforiska applåder till Kids så förstår vi att det förmodligen fungerade hyfsat även utan glasögon.

Kvalitetsmässigt var spelningen jämbördig med konserten på Accelerator i juni men att publiken var betydligt mer engagerad denna gång samt att scendekorens estetik var mer utpräglad. MGMT är ett modernt band med ett eget sound som snuddar vid den samtida electron samtidigt som bandet också har en tydlig förankring i den psykedeliska och progressiva rocken. Klubb Folke tycker att detta är viktigt att ha i åtanke när man bedömer ett band som MGMT. Bandet är återhållsamt på scen helt enkelt eftersom medlemmarna strävar efter perfektion och kvalitet i det musikaliska utförandet när de spelar live. En linje som mer påminner om giganter som Pink Floyd än om power pop-band som Television. Synd bara att den tilltänkta akustiska spelningen på Pet Sounds Records inte blev av innan konserten. Hade varit en förträfflig uppvärmning till en annars fläckfri och riktigt bra spelning med ett band som sannolikt kommer att spela på en betydligt större arena nästa gång de kommer på besök. (A Place to Bury Strangers och Sad Day For Puppets var förband men att Klubb Folke tyvärr inte hade möjlighet närvara när dessa spelade.)

KLUBB FOLKE BESÖKER: FLÄSKET BRINNER

Onsdagen den 19 november tände Mello Club återigen upp marschallerna och rullade ut röda mattan på Café Edenborg i Gamla Stan. Den här gången för den progressiva kvalitetsakten Fläsket Brinner. Och fonden av akademisk litteratur och tidskrifter som berör allt från maktbegrepp till erotiska gränsöverskridanden kunde inte bli en bättre inramning för ett band, som via alster som Gånglåten och Bosses låt, framhärdar en unik ideologisk linje under epitetet Pig Power! Klubb Folke var naturligtvis där och sällade sig till skaran som med både själ och hjärta bistod i kampen; allt till utsökta tongångar med spår av ett nordiskt vemod.

KITSCH

I en rykande färsk och utmärkt DN-intervju ställer reportern Georg Cederskog frågan till Ulf Lundell vad han tänker på när han hör sin musik från slutet av 1970-talet. Och Lundells svar är talande: "Om man sätter sig och lyssnar till den och tar sig ett glas vin eller två så börjar man ju gråta. Det gör man ju." Klubb Folke instämmer självfallet och fäller en tår i sin västerlandsvision.

KLUBB FOLKE BESÖKER: ANNA TERNHEIM

Anna Ternheims senaste singel är en sådan låt som gör att man lätt blir hänförd vid första lyssningen. Björn Yttlings produktion innebär en mer pompös orkestering med slagverk och stråkar, vilket har gett Ternheims musik ett aningen mer progressivt anslag. Något som naturligtvis slukas med hull och hår av Klubb Folke.

En disig novemberonsdag noterade vi att hon skulle framföra några sånger på Pet Sounds Records, och vi begav oss naturligtvis dit för att värmas. Låtarna som framfördes var Terrified, Summer Rain, What Have I Done och Let It Rain. Anna växlade mellan akustisk gitarr, piano och a capella inför en tagen publik och känslan var att hennes röst nådde ut hela östra Södermalm.

HELIG KO OCH ATOMTEORI

Atom Heart Mother, Pink Floyds egensinniga platta från 1970, spänner musikaliskt över såväl klassisk progressiv symfonirock som mer acid-folkorienterade tongångar. Allt med en brittisk särprägel. Albumet som är ett mindre mästerverk behandlas utförligt i senaste numret av den eminenta musiktidningen Record Collector (#356, dec 2008). Något som Klubb Folke naturligtvis inte kan låta gå obemärkt förbi.

Här kan man läsa om allt från produktion till samlarmässiga nördigheter som rör AHM. Dessutom nämns ett par intressanta anekdoter: Välkänt är att omslagsfotot är taget av Hipgnosis mästerfotograf Storm Thorgerson emedan det är mindre känt att fotot, som är taget i södra England, föreställer en brittisk Friesian-kossa med egen stamtavla och som bar namnet Lulubelle III. I artikeln nämns också att sista spåret på sidan 2, ljudmontaget Alan’s Psychedelic Breakfast, utgörs av Pink Floyds roadie Alan Stiles mumlande under det att han steker ägg. Ja han stekte förmodligen bandmedlemmarnas samtliga ägg på den tiden eftersom han skötte de hushållsnära tjänsterna under det att bandet befann sig på turné. (Bra förebild för nestor Borg med andra ord.)

Men en sak som inte nämns i artikeln, och som Klubb Folke därför lyfter fram, är att ett exemplar av AHM hängde på väggen på Skånegatans 90-talsmetropol Hannas Krog (nuvarande Pet Sounds Bar) och att konvolutet utgjorde navet för ett mindre kotema som också innefattade ett gigantiskt gökur. Ja, givetvis med den skillnaden att göken hade bytts ut mot ett kohuvud i naturlig storlek som tittade fram när en trälucka öppnades för att markera tidens gång. Klubb Folke undrar naturligtvis såååå vad som hände med kouret efter Hannas Krogs sorti…någon som vet?

FOLKTUBE: GRAND ARCHIVES

Ser någonstans att The Magic Numbers återigen är aktuella för en spelning i Sverige. Jag har aldrig tilltalats av The Magic Numbers. De har en benägenhet att bli allt för insmickrande och trallvänliga och med de attributen når man aldrig några höjder. Däremot får de mig att tänka på stämsång.

Grand Archives stämsång tilltalar mig. Grand Archives vet hur man når de höjder som The Magic Numbers aldrig kommer att nå. De vet hur man får det fragila att bli bombastiskt. Och Klubb Folke gillar dem starkt, trots att den aggregerade mängden skägg understiger The Magic Numbers maffiga buskar.

Vi får i nedanstående klipp höra hur de blandar stämsång och virveltrumma (i synnerhet 2.32 in i klippet) på ett underbart sätt. Detta samtidigt som vi skymtar blott två polisonger, ett välansat helskägg och en mustasch.

KLUBB FOLKE BESÖKER: BARR

Klubb Folke hade för ett tag sedan det stora nöjet att få besöka releasefesten för Barrs fullängdsdebut "Skogsbo is the place". I ett vindsutrymme på Östgötagatan framfördes några akustiska pärlor inför en hänförd skara.

Barr har varit Klubb Folke-favoriter sedan långt tillbaka, och när nu deras första fullängdare släpps på den sympatiska labeln Sakuntala önskar vi dem all lycka och framgång. Det var länge sedan som ett samtida band lyckades presentera något så skört och lidelsefullt, men ack så vackert.

Klubb Folke grips av plötslig lust att flytta ut i skogen. Och stanna där.

Bill's Prog Blog recenserar skivan här.